SD i Fagersta inledde informationskampanj

Idag var vi, som Fagerstas enda oppositionsparti, på Järntorget, utanför Ica Supermarket med vår första lokala torgbordsaktivitet. Det bjöds på glögg och smågodis samt julmust till barnen.

Detta var startskottet på en intensiv kampanj med utåtriktade aktiviteter för att föra politiken närmare folket och ge allmänheten möjlighet att ställa frågor, komma med idéer, debattera lokalpolitik med mera.

Som gäst hade vi partiombudsmannen Runar Filper på besök från riks. Han har en lång erfarenhet i partiet och kunde svara på frågor av mer rikstäckande karaktär.

Vi hade tur med vädret och det var många som var mycket positiva till att vi stod där. Nya medlemmar värvades och det känns väldigt lovande inför framtiden!

Även Sveriges Radio var på plats, hör deras rapportering här.

En utbildningshelg i herrgårdsmiljö

Sverigedemokraterna i Örebro län anordnade 8-9 oktober en utbildningshelg på Bredsjö Herrgård i mycket vacker miljö, omringad av skog och sjöar. Personalen gjorde ett fantastiskt jobb för att skämma bort oss med god mat och bästa service! Bland annat bjöds vi på Bredsjögårdens egen berömda fårost, "Bredsjö Blå", som tillverkas på gården. Som en extra krydda berättades av kocken själv, en liten berättelse kring varje rätt och det bjöds på lite historia om bygden.

Det var ett fullspäckat schema, med mycket skratt och nya kontakter knöts över länsgränserna. Vi var närmare 30 personer med olika uppdrag inom Sverigedemokraterna och som "stöttepelare" i utbildningen hade vi turen att få dit Runar Filper från Värmland och Anders Westergren från Skånska Höör, båda med en lång historia i SD bakom sig, och nu anställda av partiet på riksnivå. Möjlighet gavs till att ställa frågor kring bland annat budget, media, motioner, interpellationer, bemötandet från andra partier med mera.

Det sistnämnada lockade till en del skratt, men även allvar. SD-företrädare från andra kommuner hade skrämmande berättelser, som skiljer sig från hur vi har det, i vår lilla bruksstad där vi numera i stort sett alltid blir hövligt behandlade av de andra partierna, förutom det faktum att klubban ofta slås för snabbt i bordet, för att strypa demokratin och sätta punkt för debatten om den blir för.. obehagligt sanningsenlig(?).

Det vittnades om en mycket tyngd stämning i vissa kommunfullmäktige när Sverigedemokrater ska tala: Elaka gliringar, mikrofoner som stängs av mitt i en mening trots radiosändning, stolar ställs att blockera ingången när sverigedemokraterna ska komma in, ljudliga suckar när SD begär votering, känsliga frågor anses antingen "för långa" eller "för korta" eller så ligger de "helt utanför den kommunala kompetensen" trots att det är helt uppenbart att de inte gör det. Vissa saker känns väl igen från Fagersta men det var ändå tydligt att det kan skilja sig stort från kommun till kommun. Av naturliga skäl gled diskussionen in på vilka rättigheter man faktiskt har som förtroendevald i fullmäktige.

Anders Westergren som suttit längst på ett SD-mandat (sen 1994) hade en hel del matnyttigt att tillföra i den diskussionen.

Vi hade också förmånen att få besök från polisen. Sven-Åke Hultman från Hällefors var på plats, för att tala om säkerhetsfrågor samt för att informera om den nya lagen om förbättrat skydd mot upprepat hot, våld eller trakasserier, så kallad stalking. Det var mycket intressant och han fick många frågor att besvara.

Höjdpunkten var kommunspelet, det vill säga när vi ägnade flera timmar till att "leka" kommunfullmäktigemöte, genom rollspel och det visade sig att Anders Westergren som spelade socialdemokrat, moderat och alla möjliga motståndare, var en mycket bra skådespelare och vi hade fantastiskt roligt åt hans olika roller, samt hans förmåga att skifta mellan dessa för att ge oss andra en trovärdig motståndare i debatten.

Det var en lärorik helg och vi vill rikta ett stort tack till Majlis Telemo och Elin Jensen från SD Hallsberg och Fredrik Molin från SD Karlskoga, för att ni ansträngt er och planerat allt så väl in i minsta detalj, och alla ni andra som var med och medverkade till att göra helgen minnesvärd! Tack också till personalen på Bredsjö herrgård för god service och underbar mat!

Norge i vårt hjärta

Vi ägnar en tanke
fäller en tår
med vårt grannlands folk
i en tid så svår
Vi vill finnas vid er sida
hela sorgen genomlida

Som bröder, systrar och politisk organisation, känner vi i denna sorgens tid djup samhörighet med Norska Arbeiderpartiet och dess ungdomsförbund, AUF.

Drogkampen, Johan Henriksson, SD, tog första pris på tipspromenaden!

Nykterhetsorganisationen IOGT-NTO i Fagersta anordnade på måndagkvällen "Drogkampen", där Fagerstas lokalpolitiker fick mäta sina kunskaper i frågor som rör alkohol och droger. Sverigedemokraterna låg i lä med två deltagare i sitt lag, då en tyvärr fick förhinder i sista stund, mot de andra lagen som bestod av tre deltagare, men trots detta lyckades vi kamma hem en andra plats!! Viktigt att påpeka är att vi endast låg två poäng ifrån en första plats!!! Grattis Folkpartiet till första pris! Tävlingsinstinkten lockade stundvis fram en del ironiska skämt och höjdpunkten var när frågan under kategorin "alkohol och sagor" löd "Vem berusade sig på jästa körsbär?" Moderaternas Dick Hellsing svarade utan att blinka "Håkan Juholt" och ett bullrande skratt brakade loss i salen, förutom hos några Socialdemokrater som snörpte lite på munnen. Rätt svar var naturligtvis "Griseknoen".

Här gratuleras Johan till första pris på tipspromenaden! Grattis Johan!!

Första pris på "tipspromenaden" var en flaska Alkoholfri, kolsyrad fläderdryck och andra pris på "Drogkampen" var Boken "narkokoll", ett studiematerial med information inom narkotikaområdet.

Stort tack till IOGT-NTO i Fagersta, för en lärorik och rolig kväll! Det var fantastiskt roligt att medverka och studiematerialet kom lägligt när Sverigedemokraterna i Fagersta just nu planerar en anti-drog-kampanj som ska hållas till hösten (mer information om det dyker snart upp på hemsidan)!

SD-kvinnor, ett Sverigedemokratiskt kvinnoförbund

Är du kvinna och sympatiserar med Sverigedemokraterna? Vill du vara med och utveckla ett mer rättvist och jämställt Sverige?

Sverigedemokraternas kvinnoförbund, SD-kvinnor, hade i helgen sitt första årsmöte sedan förbundets bildande i oktober 2010. Ny styrelse valdes, bestående av fyra ledamöter och två suppleanter. Till ordförande valdes riksdagsledamoten Carina Herrstedt. Grattis till alla er som fick plats i styrelsen! Jag är övertygad om att förbundet ligger i goda händer!

Från vänster: Ledamot Hanna Wigh Mazeitaviciene från Falköping, Vice ordförande Therese Borg från Eskilstuna, Ordförande Carina Herrstedt från Landskrona, Suppleant Anna Wigenstorp från Kristianstad, Ledamot Janita Kirchberg från Karlskrona, Suppleant Julia Holmelius från Uppsala.

Förbundets främsta uppgift är att arbeta för kvinnors intressen och inflytande såväl inom partiet som ute i samhället. Syftet är att uppnå ett mer rättvist och jämställt samhälle. I Sverige idag, har jämställdhetsdebatten i alltför hög utsträckning präglats av extrem och verklighetsförvrängd feminism, som förnekar biologiska skillnader mellan män och kvinnor och som kommit att kräva särbehandling istället för likabehandling, samtidigt som man inte vågar diskutera flera av de verkligt allvarliga hoten mot svenska kvinnors frihet och säkerhet. I Sverige idag, tillåts kvinnofientliga religioner och kulturer att flytta fram sina positioner och kvinnors rörelsefrihet begränsas av otrygghet. I dagens Sverige anmäls det fler våldtäkter än i något annat europeiskt land.

Fagersta
I vår stad har vi en stor flyktinginvandring, med muslimsk bakgrund, men det finns ingen insyn i vilken typ av värderingar som medföljer. Jag vill påstå att Sverigedemokraterna är Fagerstas och Sveriges enda riktiga kvinnoparti, i den bemärkelsen att vi är det enda partiet som vågar stå upp mot det förtryck och den kvinnofientlighet som riskerar att växa sig allt starkare, i takt med att Islam får ett allt större inflytande med värderingar som begränsar kvinnors rättigheter.

SD-kvinnor har en mycket viktig roll i detta arbete, i Fagersta såväl som i övriga landet!

För mer information, gå in på SD-kvinnors hemsida . Vill du komma i kontakt med en SD-kvinna i Fagersta går det bra att höra av sig till mig,
Anina Laroma 0762 542 472.

Vi svenskar är också ett folk

Svenskfientligheten som media väljer att tiga om, visar sig allt mer och måste uppmärksammas. När det här blogginlägget var färdigskrivet, började jag först fundera på lämpligheten i ord och innehåll, om det är för grovt för min blogg, men jag behövde inte fundera länge, då jag snabbt kom fram till att om jag börjar ändra, så kan jag lika gärna lägga ner bloggen och börja baka polkagrisar istället. Jag vill lyfta fram sanningen, hur obehaglig den än må vara, men den som är känslig kanske inte ska läsa vidare. Jag har fått tillåtelse att här berätta om en vän, som jag umgicks med en hel del när jag bodde i Stockholm. Hon gick på gymnasiet i den invandrartäta förort där jag bodde. Varje dag när hon kom till skolan skreks det ”svennehora” efter henne. Hon fick ta emot spottloskor och kränkande glåpord och könsord på grund av att hon var svensk. När hon gick genom korridåren kunde hon plötsligt få en knuff eller ett slag riktat mot sig eller så ryckte någon tag i hennes hår. Det hände ofta att lärarna såg, men tittade bort. -"Ey, svenne!" Skrek någon och gestikulerade att hon ska dö, genom att dra fingret över halsen. Läraren hörde och såg, men ignorerade det. Min vän kom ibland hem till mig och grät på rasten, eftersom jag bodde i närheten. Hon visade mig en gång, en bild på sin klass, en bild som vittnade om att hon var ensam svensk i klassen och hon berättade att det såg likadant ut på hela skolan. Nu vet jag ju att det inte är politiskt korrekt i dagens Sverige att avgöra vem som är svensk och inte, men för mig är det inte så svårt. Svensk är den som vill vara svensk, och visar det genom att acceptera och anpassa sig till våra grundläggande och gemensamma svenska värderingar. Den här berättelsen vittnar om att så inte var fallet med dessa ungdomar. De gjorde allt för att ställa sig utanför det som är svenskt och ville inte under några omständigheter förknippas med det svenska. ”Det lägger jag en sarre på” sa en elev under en lektion när han fick frågan vad som är svenskt och i klassrummet ekade ett hånskratt från alla utom min vän. Läraren gjorde ett taffligt försök att tala om svenska traditioner men misslyckades, eftersom lektionen istället kom att handla om att svenskar är ”keff” och "svenska tjejer är horor som man knullar." Läraren stod maktlös och detta var inte något ovanligt på skolan. Min vän berättar: ”Om man inte klädde sig som dem, med rastasymboler och bröt på så kallad förortssvenska och uppträdde kaxigt, så blev man utsatt. Den som var mest uppkäftig mot lärarna, vann ”respekt” och för att överleva i den här miljön gällde det att trycka ned andra så mycket som möjligt och visa vem som bestämde. Det var som om de tävlade om vem som pratade bredast shoo-bre-svenska och därmed använde man så osvenska ord som möjligt. De kunde tala god svenska när de ville, men det handlade hela tiden om att visa att de inte tänker anpassa sig efter svenskarna och sverige”. ”Blattarna äger skolan” var en slogan som ofta skreks ut på rasterna och även under lektionstid, utan att en enda lärare reagerade. ”Är du svenne eller är du blatte” skrek en uppkäftig varelse med kepsen på sniskan, säckbyxor och hatiska rödsprängda ögon, en gång till min vän. ”Jag är svensk” svarade hon. ”Då pissar jag på dig", hånade han men så ändrade han tonläge och sänkte blicken mot hennes bröst. ”Om jag inte får, ja du vet, svenska tjejer gillar ju att knulla”, sedan körde han ned handen i hennes tröja, så snabbt att hon inte hann reagera, och höll hårt tag i henne. Min vän som alltid försökt klara skoldagarna genom att vara så osynlig som möjligt och inte säga emot, hade fått nog. Hon sparkade mot honom samtidigt som hon försökte slå sig loss medan tårarna sprutade. ”Jävla svartskalleäckel”, krek hon och han svarade med att slå henne markerande i ansiktet och säga "Ditt jävla svenneäckel, om du inte slutar på den här skolan, du får en kuk i röven din rasist! Svenskar är inte välkomna!" Hon hoppade av gymnasiet och han har rätt. Enligt svensk lag är hon rasist. Lagen om hets mot folkgrupp gäller inte om hetsandet riktas mot svenskar. ”Med begreppet folkgrupp avses enligt justitiekanslern varje existerande etnicitet utom den svenska. Att svenskar undantas förklarar justitiekanslern med att syftet vid tillkomsten av straffstadgandet om hets mot folkgrupp var att tillförsäkra minoritetsgrupper av skilda sammansättningar och bekännare av olika trosuppfattningar ett rättsskydd. Det fallet att någon uttrycker kritik mot svenskar torde inte ha varit avsett att träffas av straffstadgandet” Därför möjliggör lagsystemet idag att människor dag ut och dag in trakasseras för att de är svenskar. Detta är inget ovanligt problem i förorter där svenskar är i minoritet och på skolorna kommer lärarna inte åt problematiken eftersom man inte ger dem de rätta redskapen. Det innebär givetvis att det svenskfientliga hatet hela tiden trappas upp. Däremot om svenskarna också, i lagens mening, fick vara en folkgrupp så att lagen hets mot folkgrupp skyddade även svenskar, då hade det varit lättare att komma åt den typen av hatbrott. Men istället ger man svenskfientligheten näring genom att basunera ut att ”det finns inget svenskt”, ”det finns ingen svensk folkgrupp”, "mångkultur är bra" och ”vem är svensk? Alla är svenskar” och den som försöker hävda någonting annat är rasist. Därmed bor det sex miljarder svenskar på jorden men någon svensk folkgrupp är det inte tal om! Människor som bor skyddat från mångkulturens baksidor i villaområden och arbetar på kontor, ser på TV hur Reinfeldt och co förnekar att det finns någonting som är svenskt, och åtskiljda från mångkulturen hakar de på självförnekelsen och skriker, så fort någon annan skriker, att mångkultur är bra. Men till områden som Botkyrka, Rosengård, Södertälje,
Rinkeby och så vidare vill de ändå inte flytta. Sverigedemokratisk ungdom demonstererade igår i Göteborg, mot Svenskfientligheten. Jag arbetade och kunde därför tyvärr inte närvara, men min sambo Johan Henriksson, var där med SDU härifrån Västmanland. Känslorna inför dessa demonstrationer är dubbla. De är viktiga och måste genomföras, men medvetenheten finns också där, om risken att man promenerar rakt in i en krigszon av stenregn och bensinbomber eller frätande syror, då ett 40-tal vänsterextremister sätter agendan och peppar flera hundra vanliga människor till att hetsa mot oss, genom att hoppa upp och ned och samstämt skrika i kör "Inga fascister på våra gator", trots att inga fascister syns till. Genast efter att min arbetsdag var slut, ringde jag upp Johan för att höra hur det gått och fick det lugnande beskedet att han satt skyddad, i Polisens så kallade insatsfordon med insynsskyddat okrossbart glas när jag ringde. Han berättade att SDU lyckats samla ca 100 personer. Polisen hade ca 40 fordon, helikoptrar och hästar på plats för att skydda dem från motdemonstranterna som saknade tillstånd och var ungefär femhundra till antal. De väsnades och skrek för att störa SDU:s talare som försökte hävda svenskarnas rätt. Smällare, stenar, ägg, tomater och rökbomber, som släppte en stickande rök, ven i luften. Hotelser och hatiska ramsor skreks, knutna nävar höjdes. Våldsamheter utbröt bland motdemonstranterna och en polishäst gick omkull. När demonstrationen var slut ansåg poliserna att det var så mycket folk som inte gick att mota bort från torget, så man valde istället att skydda Sverigedemokraterna genom att eskortera bort dem från platsen. Vidare berättade Johan, att på det inspärrade området fanns ett invandrarägt fik, där han gick in för att köpa en dricka. "Vi får be om ursäkt för att vi orsakat polisavspärningar som gör att ni förlorar kunder", sa Johan, men den utländska mannen log brett och svarade vänligt "det är ingen fara alls, ni är alltid välkomna här, men ni måste handla mer, flinade han, så jag inte gör för stora förluster". "Men det är så fruktansvärt märkligt alltsammans", konstaterade Johan vidare innan vi avslutade samtalet, "det var en svensk man i 40 års åldern som såg så välklädd och respekterad ut, med skjorta, slipover och slips och han gick med en propert klädd kvinna som såg ut att kunna arbeta som socionom, eller något liknande, om jag fick gissa, du kan inte ana vad han sa till mig! Han sa: Det är synd om din mamma som har fött en så ful horunge! De här människorna trodde verkligen på fullaste allvar på våldsvänsterns och medias samverkade propaganda, att vi var nazister, och behandlade oss därefter."

ett hopklipp från demonstrationen
vänsterextremister försöker stoppa
polis motar bort våldsvänstern
nyhetsklipp med intervju, Erik Almqvist
mer oroligheter
ca 7:12 in i klippet, våldsverkare förbereder attack
polisen mobiliserar

Boktips! Världsmästarna - När Sverige blev mångkulturellt

Sverige ska vara världsmästare i godhet. Det har svenska politiker, oberoende av partifärg bestämt. Sedan 1980-talet har ungefär 1,3 miljoner utlänningar fått uppehållstillstånd i Sverige. På några årtionden har en femtedel av den svenska befolkningen bytts ut mot främst människor från muslimska länder i Afrika och mellanöstern. Bara 5% av dessa är flyktingar enligt författarens granskning. Övriga 95% är ekonomiska migranter som vill ta del av den svenska välfärden.

”Det var en gång ett litet land långt uppe i norr där människorna levde i frihet med varandra och var trygga. Det var ett lyckligt land, förskonat från krig sedan hundratals år.

Jag minns det landet. Jag minns det tydligt. Jag är tillräckligt gammal för att ha upplevt det goda Sverige. Många andra minns det.

Allt var inte lyckligt i det Sverige jag minns – om man med lycka menar att ha gott om pengar. I min familj var vi fattiga. Min pappa blev brevbärare vid posten. Min mamma var hemmafru. Hon sydde alla kläder till oss barn, och vi fick ärva dem av varandra. En jul fick vi halsband och armband i julklapp, de var gjorda av gem från Posten. Vi barn visste inte ens om att vi var fattiga, för alla vi kände hade det likadant. Men vi var trygga. Vi kände oss aldrig hotade. Vi lekte och byggde kojor i skogen, gick ut och in hos varandra, vi rörde oss fritt på gator och torg. Vi hade ett hopp och en framtidstro. Vi trodde att allting skulle bli bättre.

Och det blev bättre. Jag var den första i släkten som fick studera och ta studenten. Det skedde till priset av stora uppoffringar från mina föräldrar. Fortfarande trodde vi på den ljusnande framtid. Sedan började Sverige krackelera och rasa omkull. Raset började på 1970-talet. Sedan har det bara fortsatt. Det goda och trygga Sverige som jag och många minns finns inte längre. Det är utplånat, ödelagt och förött. Våra folkvalda politiker har i största enighet tagit det ifrån oss. De har reat ut vårt land.”

Så börjar boken "Världsmästarna - När Sverige blev mångkulturellt" som är en faktabaserad granskning av hur den mångkulturella politiken har förändrat Sverige. En granskning som massmedia borde gjort, men inte gör, säger författaren som själv är journalist med lång erfarenhet av medievärlden. På grund av en krympande yttrandefrihet och det växande hotet från islam skriver hon under synonym, Julia Caesar. klicka här för att komma till adlibris bokhandel

Islam som religion och kultur - i Sverige?

Människor växer upp på olika sätt i olika delar av världen och formar sin egen kultur, i gruppen man lever i, för att få samhörighet. Kulturens regler påverkar oss på olika sätt eftersom vi följer olika regler i olika kulturer. Exempelvis får muslimer som följer koranen ett annat levnadsmönster än kristna som följer bibeln.

Kultur, är socialt överförda livsmönster, eller levnadssättet hos ett helt samhälle. Det innefattar alltifrån språk, värderingar, klädsel, beteendemönster, seder, religion och normer för lagar och moraliska system. Det är ett resultat av sådant vi lärt oss, och ligger så djupt rotat att det finns i människans omedvetna. Samhället påverkar således människans förmågor, känslor, uppfattningar, föreställningar, beteenden, tänkande och agerande.

I grupporienterade kulturer uppfostras barnen till att vara del av familjen innan de blir egna individer. Män och kvinnor blir samhällets fullvärdiga medlemmar när de gifter sig och bildar familj. Män har högre värde än kvinnor, äldre har högre värde än yngre och rika har högre värde än fattiga. Mannen sköter det offentliga, det sociala med omvärlden och kvinnan i hemmet det så kallade privata. Om familjens heder är hotad så tar man åtgärder för att rädda hedern. I individorienterade kulturer, som vår egen, prioriteras människan som individ och social varelse. Man blir betraktad som individ och oberoende person i gruppen. I sådana grupper förväntar man sig inte att bli omhändertagen av de andra i gruppen. Alla har lika mycket ansvar för framgången.
Män och kvinnor får välja sin egen partner, klädsel och sitt eget arbete. Föräldrarna får inte aga sina barn enligt lag. Istället för att som i grupporienterade kulturer förlita sig på att familjen ska ställa upp, förlitar vi oss på sjukvården och barnomsorgen etc. Man kan vara skiljd, sambo eller bo ensam med sina barn utan att det är vanhedrande för familjen. Individorienterade traditioner ligger som grund för det politiska, ekonomiska, sociala och filosofiska systemet här i västvärlden. Vi har mer frihet och möjlighet att bestämma över oss själva än i grupporienterade kulturer där man blir mer kontrollerad. Kvinnan har i individorienterade kulturer möjlighet till sociala kontakter med vem hon vill medan hon i det exempelvis grupporienterade, islamstyrda saudiska samhället är väldigt styrd av traditioner och strikta tolkningar av islam. Där måste kvinnan bära en svart sjal som täcker huvud, ansikte och hals. Hon måste också bära en kappa när hon befinner sig i en offentlig miljö. Hon har en mer pressad livsstil att leva i grupporienterade kulturer, då hon hela tiden måste tänka på hedern. Under barnets utveckling socialiseras hon in i den egna kulturen genom fostran av föräldrar och samhället i uppväxten. Vi lär oss under barndomen hur man bär sig åt och att känna på ett visst sätt inför vissa företeelser. Vi lär oss vår kultur. Vi lär oss det vår omgivning förväntar sig vad gäller beteenden, omvärldsuppfattning, föreställningar och värdegrund. På grund av detta, anser jag inte att vi ska vara så rädda för att vidröra frågan vilka värderingar och tankar om moral som en snabbt växande grupp av människor från samhällen med helt andra rådande kulturer och religioner, kan komma att föra in i det svenska samhället och hur det kan påverka oss i framtiden.

I många länder har islam en stark, ofta fundamentalistisk inverkan på människorna som är hårt styrda av sharialagar.

Vi måste få ställa kritiska frågor om hur muslimerna som kommer hit utövar sin religion utan att bli anklagade för islamofobi och bli nedtystade. Det är ett tabubelagt ämne och politiker eller tjänstemän som vågar ifrågasätta, kan räkna med en reprimand (i bästa fall) eller att till och med bli avsatt från sin post. Men vi får inte glömma att det finns hela samhällen där den muslimska fundamentalismen har fått fäste och regerar. Samhällen där man alltid utgår ifrån Islam i alla beslut så långt det är möjligt, och där både personliga och kollektiva situationer som berör hela samhället, exempelvis politiken och ekonomin, ska ha ett utgångsmål ifrån Islam. Samhällen där all främmande dominas skall bekämpas! Eftersom man utgår från islam, så genomför man inga reformer som kan strida mot religionen. Folkets makt är ytterst begränsad. Samhällen där kvinnornas rättigheter blir kraftigt inskränkta på grund av religionen, och där man kan få armen krossad på grund av brödstöld.


Sverige lider av beröringsångest när det gäller att uppmärksamma den radikala islamismens framfart. Vi har religionsfrihet och tillåter därigenom alla typer av religioner att fritt växa, utan någon som helst insyn i deras verksamheter och den som försöker få insyn, blir nedtystad.

Kultur och religion går hand i hand. Samtidigt som styrande politiker i Sverige säger att det inte finns någonting svenskt, så blir vi uppmanade att acceptera alla kulturer och religioner utan att någon egentligen velat ta reda på vilka krafter som kan dölja sig bakom dem. Islam är den snabbast växande religionen i Sverige, med ungefär 400 000 utövare. Vart gränsen går för att räknas till radikal islam vet jag inte. Jag vet faktiskt inte ens med säkerhet om en sådan gräns finns. Vi är försatta med en munkavle med texten: "Tyst om du inte vill bli kallad rasist", och därför förhindrade att ta reda på det.

Jag har ingenting emot människorna. Det är fundamentalismen som växer sig stark inom religionen, som skrämmer mig. Kalla mig gärna islamofob, håna mig i media, säg upp mig från mitt arbete och hota mig på alla möjliga vis, men jag kommer aldrig att sluta kämpa för att Sverige ska ta sitt ansvar gentemot framtida generationer och islamismens offer. Vi måste värna vårt folks framtida frihet, våra traditioner och vår kultur. Religionsfrihet innebär även att få vara fri från religion!

SVT-programmet Slaget om muslimerna visar hur muslimska rådet i Sverige, smyger sig in i den Svenska politiken, och aktivt arbetar för att införa islamism med sharia och allt vad det innebär - i Sverige. Kvinnan brevid Reinfelt heter Helena Benaouda. Hennes svärson och dotter blev gripna, misstänkta för terrorism, men det muslimska rådet har inga planer på att avsätta henne.

Föreläsning om försvar och säkerhet, distriktsmötet 23/1

Förste sergeant, Robert Ericsson från SD Stockholm höll på distriktsmötet den 23/1 en mycket intressant föreläsning om vårt en gång så stolta försvar som under storhetstiden kunde mobilisera en miljon man till att idag bestå av ett klent yrkesförsvar.

Nedan sammanfattar jag föreläsningen kort.
Man är sig själv närmast, konflikterna är där borta någonstans och ”det händer inte oss”. Sverige har skrotat, skurit och dragit ned på försvaret för att kunna lägga pengar på det som är nära människan. För de styrande har detta varit ett sätt att vinna röster, givetvis.

Men hade någon talat om för folk -87, att Berlinmuren kommer att falla om två år, så hade denne troligtvis blivit utskrattad och hånad. Berlinmuren föll -89.

Det ligger i människans natur att skjuta ifrån sig sådant som är obehagligt. Vi vill gärna leva i vårt trygga nu, rycka på axlarna och säga att det sker inte här och det händer inte oss, men vi måste förstå, att vi idag inte längre kan kalla oss neutrala. Vi har styrkor i Afghanistan, vilket faktiskt innebär att vi är delaktiga i kriget. Vi är där och för krig, även om regeringen hellre kallar det för ”en komplicerad insats”.

Det försvar som tidigare generationer gett oss har vi avvecklat bit för bit och skurit i, så till den grad att vi till och med skulle få svårigheter att klara av en ny Estoniakatastrof.

Vi behöver bygga upp ett folkförsvar där vi alla gör vårt, återinföra den allmänna värnplikten, förordna vidareanskaffning av uppgradering av planen, sammanslå kustbevakningen med den kungliga flottan, anpassa efter att terrorhoten faktiskt ökat sedan vi gick in i Afghanistan(!) och så vidare. Det finns massor som skulle behöva göras för att återfå ett starkt försvar.

Kostnader? - En hemförsäkring måste få vara prioritet. Om ”olyckan” är framme står vi handfallna. Varje nation behöver ett starkt försvar!

Robert Ericsson berättar vidare om en föreläsning han var på, som hölls av en finländare. Någon kritiserade att finländarna lägger en massa "onödiga" resurser på försvaret och en man frågade ironiskt om finnarna var rädda för Ryssland, varpå finländaren svarade - Ja inte är vi rädda för Sverige i alla fall!

För den som är intresserad och vill veta mer är Kungliga Krigsvetenskapsakademins blogg bra, där ovan nämnda talare Robert Ericsson även ibland skriver repliker.

http://krigskonster.blogspot.com

Stig Henriksson: Hantera Sverige, inte SD!

"Hantera Sverige, inte SD!" Kommunalråd, Stig Henrikssons uppmaning på sin blogg på Fagerstas lokala Vänster-hemsida.

"Få saker har gynnat SD så mycket som den intensiva kamp Vänstern berömmer sig över att ha fört. Det vill säga när den förts på det principiellt felaktiga, men också taktiskt särdeles förfelade sättet, att störa möten eller rent av att misshandla bärare av misshagliga åsikter".

Stig Henriksson kallar det principiellt och taktiskt fel att misshandla sverigedemokrater? Borde inte ett fördömande vara på sin plats när det kommer från hans eget partis led, oavsett vem som blir misshandlad?

"Än mer garanterat kontraproduktivt är det som väljarna i allmänhet och SD:s i synnerhet ser som organiserad mobbning. Vägra vara i samma rum, vägra hälsa och stänga ute från rum ens parlamentariska styrka bör ge tillträde till".

Märkligt av Henriksson att uttrycka sig så, då vi upplever honom just sådan. Han står i dörren och skakar hand med alla som kommer men när SD dyker upp så vänder han och går. När SD lägger förslag om en tyst minut mot terrorism så avbryter han mötet i 5 minuter, kommer tillbaka och godkänner förslaget men innan den tysta minuten hålls förklarar han att endast en liten del av terrordåden begås av islamister, trots att ingen nämnde islamister, varför? För att det var SD:s förslag? Är det detta han sedan går ut och kallar kontraproduktivt så lever han inte som han lär.

Vidare menar Henriksson att det dåliga SD-stödet i kommuner som Danderyd, Täby, Stockholm och så vidare beror på antingen att där bara bor fina människor och humanister eller att där vare sig finns andra invandrare än de som städar kontoren och hemmen, inga större grupper av marginaliserade "fattiga, vita" och inte heller någon rädsla för vart samhällsutvecklingen är på väg.

Det senare alternativet ligger nära sanningen, men Henrikssons analys brister, när hans politiska korrekthet gör att han inte kan se att sådana problem är ett resultat av ett systemfel som han själv varit med och skapat. Så i Täby, Danderyd med mera behövs inte SD:s politik eftersom låg invandring betyder -liten risk att misslyckas med integrationen. Vi är ett parti som kommit ur missnöje över dåligt förd invandringspolitik. På senare år har vi mognat och breddat vår kompetens och vi är fortfarande det enda partiet som vågar ta i att Sveriges invandringspolitik är misslyckad.

"Vi har faktiskt inget invandrarproblem" skriver Henriksson. Han får gärna definiera "invandrarproblem" för som SD säger, så är det inte invandrarna som är problemet, det är systemets pekpinnar som är ett problem. Pinnarna som höjs mot den som ifrågasätter att exempelvis Coop i Fagersta säljer halalslaktat kött, vars slakt strider mot svensk lag, pinnarna som tystar den som sätter sig emot att "extra insatta skolpengar" i kommunen ska gå till hemspråksundervisning istället för att stärka det egna språket när ord som broshan, fucked up, chilla osv, som inte hör hemma i vårt språk, breder ut sig bland Fagerstas ungdomar. Henriksson är så upptagen av att hålla i pekpinnarna att han helt missar att han faktiskt har blivit den där mobbaren som han så förkastar.

Man får inte yppa någonting som kan tolkas negativt om invandringen och även om det inte är invandrarna, utan politikerna man kritiserar så är pinnarna där och varnar en från att vara "främlingsfientlig". Sverigedemokraterna är främlingsfientliga och dåliga, det vet väl alla? Ja det är väl klart att alla vet, det är ju vad resten av politikerna och media säger så det måste ju vara så för de vet ju vad de pratar om, eller?

Henriksson vet i alla fall: "De har ett , säger ett, namn på valsedeln, de har inget lokalt program, bedriver ingen lokal valrörelse och skriver inte ens en insändare (i alla fall under eget namn)."

Utan partistöd i Fagersta var det svårt att bedriva valrörelsen så som vi velat. Det blev inget lokalt utskick och de plakat som sattes upp vandaliserades av Ung Vänsters klistermärken och revs ned. Vi blev nekade att deltaga i biblioteksdebatten. Insändare skrevs men man kan tyvärr inte kräva att få dem publicerade. Det stämmer att vi hade en man på listan och att vi har svårt att fylla stolarna då vi växer snabbt. Det är också svårt att hitta folk som i det rådande samhällsklimatet vågar riskera arbete, vänner eller till och med sin egen säkerhet. Efter inträdet i riksdag och kommun, har det blivit lättare och vi ser att det går åt rätt håll. Det är fler som ansluter sig till oss, vi har bättre ekonomi och mer plats i media.

Men åter och åter: Vi vill inte kasta ut någon, bara minska invandringen, börja värna den egna kulturen igen och föra en mer human och ansvarsfull invandringspolitik. Jag håller med om att SD har en annorlunda politik än vad man idag är van vid i Sverige, men nationalistiska tankar är ingenting nytt så Henriksson kan lugnt lägga pinnarna i byrålådan och leva som han lär:

Hantera Sverige, inte SD!