Svenskfientligheten som media väljer att tiga om, visar sig allt mer och måste uppmärksammas. När det här blogginlägget var färdigskrivet, började jag först fundera på lämpligheten i ord och innehåll, om det är för grovt för min blogg, men jag behövde inte fundera länge, då jag snabbt kom fram till att om jag börjar ändra, så kan jag lika gärna lägga ner bloggen och börja baka polkagrisar istället. Jag vill lyfta fram sanningen, hur obehaglig den än må vara, men den som är känslig kanske inte ska läsa vidare. Jag har fått tillåtelse att här berätta om en vän, som jag umgicks med en hel del när jag bodde i Stockholm. Hon gick på gymnasiet i den invandrartäta förort där jag bodde. Varje dag när hon kom till skolan skreks det ”svennehora” efter henne. Hon fick ta emot spottloskor och kränkande glåpord och könsord på grund av att hon var svensk. När hon gick genom korridåren kunde hon plötsligt få en knuff eller ett slag riktat mot sig eller så ryckte någon tag i hennes hår. Det hände ofta att lärarna såg, men tittade bort. -"Ey, svenne!" Skrek någon och gestikulerade att hon ska dö, genom att dra fingret över halsen. Läraren hörde och såg, men ignorerade det. Min vän kom ibland hem till mig och grät på rasten, eftersom jag bodde i närheten. Hon visade mig en gång, en bild på sin
klass, en bild som vittnade om att hon var ensam svensk i klassen och hon berättade att det såg likadant ut på hela skolan. Nu vet jag ju att det inte är politiskt korrekt i dagens Sverige att avgöra vem som är svensk och inte, men för mig är det inte så svårt. Svensk är den som vill vara svensk, och visar det genom att acceptera och anpassa sig till våra grundläggande och gemensamma svenska värderingar. Den här berättelsen vittnar om att så inte var fallet med dessa ungdomar. De gjorde allt för att ställa sig utanför det som är svenskt och ville inte under några omständigheter förknippas med det svenska. ”Det lägger jag en sarre på” sa en elev under en lektion när han fick frågan vad som är svenskt och i klassrummet ekade ett hånskratt från alla utom min vän. Läraren gjorde ett taffligt försök att tala om svenska traditioner men misslyckades, eftersom lektionen istället kom att handla om att svenskar är ”keff” och "svenska tjejer är horor som man knullar." Läraren stod maktlös och detta var inte något ovanligt på skolan. Min vän berättar: ”Om man inte klädde sig som dem, med rastasymboler och bröt på så kallad förortssvenska och uppträdde kaxigt, så blev man utsatt. Den som var mest uppkäftig mot lärarna, vann ”respekt” och för att överleva i den här miljön gällde det att trycka ned andra så mycket som möjligt och visa vem som bestämde. Det var som om de tävlade om vem som pratade bredast shoo-bre-svenska och därmed använde man så osvenska ord som möjligt. De kunde tala god svenska när de ville, men det handlade hela tiden om att visa att de inte tänker anpassa sig efter svenskarna och sverige”. 
”Blattarna äger skolan” var en slogan som ofta skreks ut på rasterna och även under lektionstid, utan att en enda lärare reagerade. ”Är du svenne eller är du blatte” skrek en uppkäftig varelse med kepsen på sniskan, säckbyxor och hatiska rödsprängda ögon, en gång till min vän. ”Jag är svensk” svarade hon. ”Då pissar jag på dig", hånade han men så ändrade han tonläge och sänkte blicken mot hennes bröst. ”Om jag inte får, ja du vet, svenska tjejer gillar ju att knulla”, sedan körde han ned handen i hennes tröja, så snabbt att hon inte hann reagera, och höll hårt tag i henne. Min vän som alltid försökt klara skoldagarna genom att vara så osynlig som möjligt och inte säga emot, hade fått nog. Hon sparkade mot honom samtidigt som hon försökte slå sig loss medan tårarna sprutade. ”Jävla svartskalleäckel”, krek hon och han svarade med att slå henne markerande i ansiktet och säga "Ditt jävla svenneäckel, om du inte slutar på den här skolan, du får en kuk i röven din rasist! Svenskar är inte välkomna!" Hon hoppade av gymnasiet och han har rätt. Enligt svensk lag är hon rasist. Lagen om hets mot folkgrupp gäller inte om hetsandet riktas mot svenskar. ”Med begreppet folkgrupp avses enligt justitiekanslern varje existerande etnicitet utom den svenska. Att svenskar undantas förklarar justitiekanslern med att syftet vid tillkomsten av straffstadgandet om hets mot folkgrupp var att tillförsäkra minoritetsgrupper av skilda sammansättningar och bekännare av olika trosuppfattningar ett rättsskydd. Det fallet att någon uttrycker kritik mot svenskar torde inte ha varit avsett att träffas av straffstadgandet” Därför möjliggör lagsystemet idag att människor dag ut och dag in trakasseras för att de är svenskar. Detta är inget ovanligt problem i förorter där svenskar är i minoritet och på skolorna kommer lärarna inte åt problematiken eftersom man inte ger dem de rätta redskapen. Det innebär givetvis att det svenskfientliga hatet hela tiden trappas upp. Däremot om svenskarna också, i lagens mening, fick vara en folkgrupp så att lagen hets mot folkgrupp skyddade även svenskar, då hade det varit lättare att komma åt den typen av hatbrott. Men istället ger man svenskfientligheten näring genom att basunera ut att ”det finns inget svenskt”, ”det finns ingen svensk folkgrupp”, "mångkultur är bra" och ”vem är svensk? Alla är svenskar”
och den som försöker hävda någonting annat är rasist. Därmed bor det sex miljarder svenskar på jorden men någon svensk folkgrupp är det inte tal om! Människor som bor skyddat från mångkulturens baksidor i villaområden och arbetar på kontor, ser på TV hur Reinfeldt och co förnekar att det finns någonting som är svenskt, och åtskiljda från mångkulturen hakar de på självförnekelsen och skriker, så fort någon annan skriker, att mångkultur är bra. Men till områden som Botkyrka, Rosengård, Södertälje, 
Rinkeby och så vidare vill de ändå inte flytta. Sverigedemokratisk ungdom demonstererade igår i Göteborg, mot Svenskfientligheten. Jag arbetade och kunde därför tyvärr inte närvara, men min sambo Johan Henriksson, var där med SDU härifrån Västmanland. Känslorna inför dessa demonstrationer är dubbla. De är viktiga och måste genomföras, men medvetenheten finns också där, om risken att man promenerar rakt in i en krigszon av stenregn och bensinbomber eller frätande syror, då ett 40-tal vänsterextremister sätter agendan och peppar flera hundra vanliga människor till att hetsa mot oss, genom att hoppa upp och ned och samstämt skrika i kör "Inga fascister på våra gator", trots att inga fascister syns till. Genast efter att min arbetsdag var slut,
ringde jag upp Johan för att höra hur det gått och fick det lugnande beskedet att han satt skyddad, i Polisens så kallade insatsfordon med insynsskyddat okrossbart glas när jag ringde. Han berättade att SDU lyckats samla ca 100 personer. Polisen hade ca 40 fordon, helikoptrar och hästar på plats för att skydda dem från motdemonstranterna som saknade tillstånd och var ungefär femhundra till antal. De väsnades och skrek för att störa SDU:s talare som försökte hävda svenskarnas rätt. Smällare, stenar, ägg, tomater och rökbomber, som släppte en stickande rök, ven i luften. Hotelser och hatiska ramsor skreks, knutna nävar höjdes. 
Våldsamheter utbröt bland motdemonstranterna och en polishäst gick omkull. När demonstrationen var slut ansåg poliserna att det var så mycket folk som inte gick att mota bort från torget, så man valde istället att skydda Sverigedemokraterna genom att eskortera bort dem från platsen. Vidare berättade Johan, att på det inspärrade området fanns ett invandrarägt fik, där han gick in för att köpa en dricka. "Vi får be om ursäkt för att vi orsakat polisavspärningar som gör att ni förlorar kunder", sa Johan, men den utländska mannen log brett och svarade vänligt "det är ingen fara alls, ni är alltid välkomna här, men ni måste handla mer, flinade han, så jag inte gör för stora förluster". 
"Men det är så fruktansvärt märkligt alltsammans", konstaterade Johan vidare innan vi avslutade samtalet, "det var en svensk man i 40 års åldern som såg så välklädd och respekterad ut, med skjorta, slipover och slips och han gick med en propert klädd kvinna som såg ut att kunna arbeta som socionom, eller något liknande, om jag fick gissa, du kan inte ana vad han sa till mig! Han sa: Det är synd om din mamma som har fött en så ful horunge! De här människorna trodde verkligen på fullaste allvar på våldsvänsterns och medias samverkade propaganda, att vi var nazister, och behandlade oss därefter."ett hopklipp från demonstrationen
vänsterextremister försöker stoppa
polis motar bort våldsvänstern
nyhetsklipp med intervju, Erik Almqvist
mer oroligheter
ca 7:12 in i klippet, våldsverkare förbereder attack
polisen mobiliserar
Inga kommentarer:
Nya kommentarer är inte tillåtna.